Laddar
Bröderna Erikssons Möbelverkstad
Bröderna Erikssons Möbelverkstad
1891 övertog bröderna Ola, Karl och Elis sin fars snickeri i Taserud som varit i drift sedan 1850. Den fjärde brodern, skulptören Christian Erikssons konstnärliga utbildning och betydelsefulla nätverk från åren i Europa och Stockholm skapade förutsättningar för en produktion av unika möbler till arkitektpionjärer och storstädernas överklass.
I kundkretsen fanns bland andra Ragnar Östberg, Ernest Thiel, Prins Eugen och Pontus Fürstenberg. Möblerna uppmärksammades och prisades på olika utställningar nationellt och internationellt. Det vinnande konceptet var samarbetet mellan möbelverkstaden, konstnärerna i Rackstadkolonin och traktens smeder. De rikt dekorerade möblerna i jugendstil blev ett signum för möbelverkstaden. Snickeriet hade gesäller och lärlingar och var ett av få snickerier som välkomnade kvinnliga hantverkselever. Den ursprungliga möbelverkstan var i drift fram till 1924 då den förstördes i en omfattande brand.
I kundkretsen fanns bland andra Ragnar Östberg, Ernest Thiel, Prins Eugen och Pontus Fürstenberg. Möblerna uppmärksammades och prisades på olika utställningar nationellt och internationellt. Det vinnande konceptet var samarbetet mellan möbelverkstaden, konstnärerna i Rackstadkolonin och traktens smeder. De rikt dekorerade möblerna i jugendstil blev ett signum för möbelverkstaden. Snickeriet hade gesäller och lärlingar och var ett av få snickerier som välkomnade kvinnliga hantverkselever. Den ursprungliga möbelverkstan var i drift fram till 1924 då den förstördes i en omfattande brand.
Som äldsta son föddes Ola på gården Haget i Taserud 1852. Tidigt arbetade han i faderns snickeri. Han utbildade sig till ornamentsbildhuggare i Stockholm tillsammans med sin yngre bror Christian. Efter några år som gesäll i Hamburg fortsatte han till Dresden och Paris. Tillbaka i Arvika arbetade han återigen på snickeriet som blivit Bröderna Erikssons Möbelverkstad. Han gifte sig med Christin Olsdotter och bosatte sig i den nybyggda gården Nytomta bredvid föräldrahemmet. Förutom hans berömda stabbestolar har han snidat interiörer till ett flertal värmländska kyrkor, den mest välkända i Trefaldighetskyrkan i Arvika.
Elis fick precis som sina bröder tidigt börja arbeta i faderns snickeri. När han var 20 år flyttade han till Stockholm för att utbilda sig till möbelsnickare och fick sitt gesällbrev året därpå. 1889 reste han till Paris och hälsade på sina bröder. I brödernas möbelverkstad arbetade han främst vid svarven men var också ansvarig för verksamhetens ekonomi och försäljning. Då han såg ekonomiska fördelar med lokala råvaror anlade han en ädellövskog i nära anslutning. Elis var känd som ”Elis i Taserud” – en humoristisk historieberättare. Han står staty med sin cykel på Torggatan i Arvika.
Karl var den yngsta av bröderna Eriksson och började likt de andra i tidig ålder i faderns verkstad. Han var ambitiös och studerade i Stockholm – teckningskurser på kvällstid på Tekniska skolan och gesäll hos möbelsnickare på dagtid. 1882 gjorde han en lång gesällvandring och studerade hos mästare i olika möbelverkstäder i Bern, München, Wien, Prag och Dresden. Han hälsade på brodern Christian i Paris och stannade flera år. Karl var den skickligaste möbelkonstruktören av bröderna. 1903 mottog han sitt mästarbrev och gav sig återigen ut på resa, en stipendieresa till Köpenhamn, London, Nancy och Berlin. Efter hemkomsten återvände han till möbelverkstan som Mäster Karl.