2021.10.09 – 2022.01.09
Utställningen är producerad av Sörmlands museum
Kuratorer: Joanna Nordin och Hannes Trygg
I en stor soloutställning visar Rackstadmuseet en omfattande presentation av Åsa Elzéns arbete kring arvet efter queerfeministiska Fogelstadgruppen bildad 1921 i Sörmland. Med avskriften som metod, trädan och leran som fysiska och metaforiska arkiv att lära från, återkopplar hon till gruppens ”fred-med-jorden”-praktik och strävan efter en framtid i samklang med övrigt liv.
Konstnären Åsa Elzén har länge arbetat med arvet efter Fogelstadgruppen, som bland annat drev Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad (1925-54 i Julita, Sörmland). I ett växande och genreöverskridande projekt, där gränserna mellan historiskt material och nya verk ofta är flytande, utforskar hon gruppens praktik kring ekologi och resiliens, med utgångspunkt i konstnärers och konstnärliga processers delaktighet i historieskrivningen.
Att lägga en åker i träda innebär att under en period låta den vila från mänsklig produktion, för att motverka utarmning av jorden. År 1919 beställde Elisabeth Tamm på godset Fogelstad en matta av konstnären Maja Fjæstad med önskan att den skulle utgå från en träda. Mattan låg i biblioteket på Fogelstad till slutet av 1960-talet, då den trasig lades på vinden efter att bokstavligen ha nötts ned av första vågens queera kvinnorörelse (och deras hundar).
Åsa Elzén undersöker i sitt arbete trädan, ett sorts brott i mänsklig produktion som öppnar upp för annat liv och inbjuder till att reflektera kring paus och återhämtning, både ur ett planetärt och psykologiskt perspektiv. I sin mångtydighet, problematiserar trädan en linjär tidsuppfattning med fokus på framsteg och ekonomisk tillväxt som ligger till grund för normativ historieskrivning och pågående klimatkris.
Det är med glädje vi nu hälsar den nednötta mattan En Träda välkommen tillbaka till Arvika efter 101 år tillsammans med bland annat det textila verket Avskrift av en Träda, 2019 av Åsa Elzén.
Användningen av begreppet ”avskrift”, snarare än kopia, föreslår en historiografisk process sammanvävd med nuet; genom omarbetningen av originalet blir samtidens läsning en synlig del av, och en fortsättning på, historien. Arbetsprocessen innebär också att lyssna in någon annans arbete och gå in i en intim, platsspecifik, tidsbaserad relation. Avskriften bildar en samlingsplats för att återuppta de diskussioner kring klimat, ekologi och vår relation till övrigt liv som fördes på den ursprungliga mattan, som nu är för skör att beträda.
Åsa Elzén tar i utställningen avstamp i bildskapandet som bärare av berättelser och kunskap: konstnären Maja Fjaestad, stataren och fotografen Axel Fredriksson och ladugårdsförmannen och tillika skulptören Maren Holebakk, ger oss genom sina verk i utställningen fragment av historiskt undflyende sammanhang. Mycket av materialet i utställningen kommer inte ifrån institutionella samlingar och statliga arkiv, utan har framkommit genom konstnärens efterforskningar, lyfts ned från vindar och lånats in av privatpersoner och efterlevande till Fogelstadgruppen. Elzén lyfter den näst intill okända kvinnliga ladugårdsutbildning som också drevs vid Fogelstad, undersöker gruppens experimenterande med äganderätt av mark och debatterande kring jordbruk. Genom att möta material som länge befunnit sig i en slags bortglömdhet, eller kanske i träda, får vi veta mer om Fogelstadgrupen än vad som hittills rymts i en officiell historieskrivning. Historien ansamlar sig i jorden, i atmosfären och i våra kroppar. Det bildar ett växande arkiv.