Museets historia

Tanken att skapa ett museum kring Rackstadkolonin, den grupp konstnärer som kring sekelskiftet 1900 slog sig ned kring sjön Racken utanför Arvika, hade väckts redan av gruppens centralgestalt, Gustaf Fjæstad (1868–1948). Men en fastare form fick planerna först från mitten av 1980-talet, då de togs upp av bl.a. radiomannen Per Eric Nordquist och Rackstadmuseets blivande chef Per Inge Fridlund. År 1987 bildades Ideella Föreningen Rackstadmuseet med Nordquist som förste ordförande i en interimstyrelse. Genom medlemsvärvning och sponsorjakt men också med hjälp av artistgalor och auktioner började man samla medel till det nya museet. Museiblivandet drog dock ut på tiden, bl.a. på grund av skiljaktig uppfattning om var museet borde placeras. Borde det ligga inne i staden, intill sjön Racken eller (där museet slutligen kom att byggas) i anslutning till Christian Erikssons föräldragård Haget samt Oppstuhage?

Våren 1988 utlystes en arkitekttävling om hur det framtida Rackstadmuseet skulle kunna se ut. Arvikabördige Rune Falk från White arkitekter i Göteborg vann tävlingen. Hans långa utställningshall ansluter till den gamla manbyggnaden på Haget via en öppen glasgång. Rune Falks arkitektur präglas av ”ordning, lätthet, skärpa” och samtidigt klar och mjuk ljusföring. Vid färgsättningen har arkitekten biståtts av målarbröderna Olle och Jörgen Zetterquist och av bildläraren Irene Heine.
År 1993 öppnades Rackstadmuseet med pompa och ståt. Fem år senare skedde en tillbyggnad med en parallell utställningslänga mot skogshöjden bakom den första längan. I samband med detta tillbygge tvingades man riva den gamla ”klabbelagårn” som var placerad på denna skogshöjd. Stenarna från husgrunden utgör numera grunden till den nya Klabbelagårn som används för konserter, konferenser och kalas.. Den underbara fruktträdgården/parken som omger museet ger en genuin inramning samtidigt som den påminner om platsens histora. Ideella Föreningen Rackstadmuseet driver fortfarande verksamheten vid Rackstadmuseet, men Arvika kommun köpte 1 januari 2012 fastigheten, vilket betyder att föreningen och museet är hyresgäster hos kommunen.

Rackstadkolonin 1898-1920 Arts & Crafts-rörelsen vid Racken
När de första av kolonins konstnärer anlände 1898 kunde nog ingen föreställa sig den historia som skulle komma att utspela sig här. Mötet mellan deras moderna idévärld och det hantverkskunnande som fanns väl etablerat i Arvika kom att skapa en smältdegel för konst och konsthantverk, mycket tack vare samarbete och gemenskap. Byn Rackstad som gett namn åt gruppen, blev så småningom hem för flertalet av de unga konstnärerna. Men det var där Rackstadmuseet idag ligger som det hela en gång började. Här låg vid den tiden Bröderna Erikssons Möbelverkstad vars produktion snabbt rönt högt anseende på stora utställningar runt om i Sverige och världen. Det var också här den yngre brodern Christian Eriksson lät uppföra sin ateljébostad Oppstuhage då han återvände hem från Paris. När han 1898 lämnade Arvika för Stockholm hyrdes ateljén ut. Till en början till det unga konstnärsparet Fjæstad och därefter till andra av de konstnärer som önskade pröva en ny tillvaro i Arvika. På Rackstadmuseet finner du den mest omfattande samlingen av konstnärskolonins produktion. Här tonar en berättelse fram om en grupp människor som sökte lycka och framgång utanför storstaden. Fyllda av influenser från omvärlden arbetade de ständigt i dialog mellan det lokala och det internationella, det moderna och det traditionella. Konstnärerna runt Racken identifierade inte sig själva som en utpräglad gruppering, de undanbad sig manifest och storslagna gemensamma ideal. Det är inte i text som deras gemensamma tro på konstens livskraft uppenbarar sig, utan i arbetet. På det sättet skiljer de sig från till exempel William Morris välformulerade ideal med Arts & Crafts som en samhällsomvälvande motkraft till det industriella. Många av kolonins medlemmar var uppfyllda av liknande idéer vilket inte var ovanligt vid den tiden. Men något tydligt politiserande av konsten är svårt att finna. Det gemensamma arbetet i olika material och tekniker, motståndet mot de rådande normer som åtskiljde konsten från konsthantverket och en tro på det handtillverkade föremålet är vad som gör Rackstadkolonin till en unik oas för svensk Arts & Crafts under flera decennier.