Samtal och Vandring till Oppstuhage och visning av verket Innesluten i mitt själv

• 15.45 Varliga samtal- Under tre år befann sig dramatiker Christofer Bocker i lanterninen i det rosa slottet i centrala Sunne. Där placerade han en divan, en persisk matta och en fåtölj. Hundra sunnebor tog plats i divanen och talade där fritt under en timma. Boken och samtalen är ett skapande av en lägereld med personliga och viktiga samtal.
• 16.15 Vandring till Oppstuhage för att se Janove Ekstedts verk Innesluten i mitt själv

Om verket

Omgiven av Christian Erikssons skulpturer, modeller och skisser för Kiruna kyrka står Janove Ekstedts installation Innesluten i mitt själv.
Skuggorna från ljusspelet spelar över gipsernas blickar och känsloliv.
Ekstedts arbete har sin utgångspunkt i ett annat sakralt rum, Trefaldighetskyrkan i Arvika. Den framträder i Ekstedts fotografier som vilande, omsvept, kanske i behov av omsorg? Christian Erikssons hand har varit del i utformandet av båda kyrkorna men aldrig tidigare har de mötts och speglats i varandras uttryck.

Trefaldighetskyrkan och Christian Eriksson är bägge symboler för Arvika och stadens historia där Janove Ekstedt vuxit upp. Gestaltningen är inspirerad av Platons grottliknelse som du kan läsa mer om nedan.

”I installationen gör jag ett konstnärligt försök att förhålla mig till min omvärld. Ibland lyckas man och ibland så står man förundrad och tittar mot skuggorna som efterlämnar sig. Där runt lägerelden sitter vi fastkedjade i våra sinnen,  ett ekorrhjul som kallas livet. Ibland vågar vi lyfta blicken för se skuggorna tar gestalt bortom vår fysiska värld, där idéer frodas och formas. Vem är jag att våga döma, att våga ett mod, att våga känna, att våga tro.  Perceptionen blir verklig.”

Janove Ekstedt

Utställningen är gjord med stöd från Svenska kyrkan och Arvika pastorat.

Platons Grottliknelse

I sin teori beskriver Platon en fiktiv scen där människor sitter fastkedjade i en grotta och tittar på en vägg framför dem. På väggen visas skuggor eller bilder av objekt, men människorna ser inte objekten direkt, bara deras skuggor. Eftersom människorna alltid har levt i grottan och bara sett dessa skuggor, betraktar de dem som verkligheten. Platon menar att människornas fångenskap i grottan representerar hur vi i den fysiska världen är begränsade av våra sinnen och vårt sinne för perception. Vi är fängslade av vad vi kan uppfatta genom syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Vi tror att detta är den enda verkligheten och är omedvetna om den verkliga värld som existerar utanför vårt sinnliga uppfattande. Men enligt Platon kan man befria sig från fångenskapen och upptäcka den sanna verkligheten genom filosofi och insikt. Han menar att det finns ett idealiskt, perfekt och varaktigt tillstånd bortom den fysiska världen, en värld av idéer eller former. I denna värld existerar de rena och oföränderliga exemplen av objekt som vi ser i den fysiska världen. För att förstå detta resonemang kan vi tänka oss att någon av grottans fångar skulle bli fri och lämna grottan. I början skulle ljuset från solen och omgivningen vara överväldigande för den befriade fången, men efterhand skulle ögonen vänja sig vid ljuset och personen skulle kunna se objekten och solen själv. Den befriade fången skulle sedan förstå att världen vi ser i grottan bara var en reflektion eller avbild av den verkliga världen utanför.