Äldre utställningar

Kjellaug Nordsjö: Ikoner är teologi i färg, mina fönster mot himlen! 2 december – 10 januari 2018

Ikoner är teologi i färg – mina fönster mot himlen!

Kjellaug Nordsjö

Norra galleriet 2 december 2017 – 10 januari 2018

Vernissage 2 december kl 13
Utställningen invigs av Kjellaug Nordsjö i samtal med museichef Anna Skoglund

______________________________________________________________________________________________

Under vintern med start i adventstid hälsar vi en unik gäst välkommen till Rackstadmuseet: Kjellaug Nordsjö. 

Hennes bilder finns i kyrkor och i församlingshem runtom i hela Sverige och Norge och så långt bort som i New York där motivet Jesus stillar stormen pryder väggen i Norska sjömans kyrkan.

Idag är Kjellaug 90 år och arbetar dagligen med sina bilder vid köksbordet. Timme efter timme – utan glasögon. Lika noggrann som alltid. Att skriva ikoner. Det är så det kallas. Och Kjellaug är ikonograf.

Arbetsmaterialet står framme. Bilden måste blir klar. Kanske till en konfirmand, till någon som vakar vid en sjukbädd, till någon som kanske själv är sjuk eller till någon som helt enkelt länge längtat efter en ikon.

” När jag pensionerades vaknade min dröm igen, den om att få lära ikonmåleiets speciella teknik. Men var? Så mötte jag vänner i Oslo som visste att Fader Robert de Caluivè, katolsk präst och ikonograf, skulle hålla en kurs på Åland.

Detta var 1982 och det blev för mig en stor upplevelse, både teoretisk och tekniskt.

Kunde detta bli meningsfullt? Kunde jag också få vara med och göra det kristna budskapet levande, vara ett redskap i Guds hand?

Jag tror att det är viktigt att återskapa den kristna bilden i våra hem. Vi påverkas dupt och avgörande tog den in i sin tjänst. ”

OM  IKONER

Fönster mot himlen, ljus från evigheten

Orden Ikon kommer från det grekiska ordet eikon som betyder bild och ikonerna som vi känner dem är heliga bilder som skildrar en begränsad motivkrets; Kristus, Heliga Guds Moder, Johannes Döparen och andra heliga personer. Bilderna kan även visa enskilda händelser och berättelser ur Bibel och Helgonlegenderna.

Ikonen utförs med temperafärger på en träpannå, men andra tekniker och material kan också förekomma. Träslaget är ofta Alm, poppel eller lind.

Konstformen har sin grund i den ortodoxa kyrkans centrum i Bysans och spreds via östra medelhavsområdet till Balkan och Ryssland.

De äldsta bevarade ikonerna är daterade till 500-talet e. Kr.

Ikoner kallas ibland för ”ett fönster mot himlen”. Bildens avsikt är bland annat att spegla himmelsk harmoni, därav den omsorgsfullt balanserade, symmetriska kompositionen, stiliseringen och de klara, ibland lite ovanliga färgerna samt den rika förekomsten av guld. Den skall även ge den sanna bilden. Det sanna porträttet av de heliga personerna och händelserna, vilket förklarar den starka traditionalismen i ikonografens arbete. Att avvika alltför mycket från den givna utformningen vore alltså att avvika från sanningen.

Likheten och upprepningen är också en förstärkning av det samband som finns mellan ikonen och den avbildade. Ett samband som är så viktigt för bilden och dess funktion.

Det är inte motivet i sig, utan personen bakom – den porträtterade, andliga personen – som är det viktiga.

Ikonen är inte någon avgud. Det är en symbol som vi vördar och ärar. En mötesplats mellan himmel och jord. Ett sätt för Gud att uppenbaras inför människan och för att påminna oss om de heliga personerna på samma sätt som fotot i mobilen påminner oss om de medmänniskor vi älskar.

Ikonen ska placeras där vi kan se den ofta.

Ett fönster mot himlen. En symbol för hoppet som släpper in ljuset från evigheten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När jag pensionerades vaknade min dröm igen, den om att få lära ikonmåleiets speciella teknik. Men var? Så mötte jag vänner i Oslo som visste att Fader Robert de Caluivè, katolsk präst och ikonograf, skulle hålla en kurs på Åland.

 

Detta var 1982 och det blev för mig en stor upplevelse, både teoretisk och teknskt.

Kunde detta bli meningsfullt? Kunde jag också få vara med och göra det kristna budskapet levande, vara ett redskap i Guds hand?

 

Jag tror att det är viktigt att återskapa den kristna bilden i våra hem. Vi påverkas dupt och avgörande av allt vi tar in i sinnet genom bilden. Och denna kraft och psykiska verkning, värderade ur kyrkan så högt, att den tpg den in i sin tjänst.

Det är med stor glädje vi kan presentera ett urval av Kjellaugs ikoner: dels hennes privata samling, och dels de ikoner som vanligtvis finns i Trefaldighetskyrkan i Arvika.

 

Mod och modernitet – 1900-talets djärva konstnärinnor!

Konstkännaren och samlaren Claes Moser gästar Rackstadmuseet med sin fina samling av 1900-talets modiga, moderna och djärva konstnärinnor! 

Utställningen presenterar ett åttiotal verk, Claes Mosers eget urval av måleri och skulptur

” Utställningen Mod och modernitet – 1900-talets djärva konstnärinnor gör inget anspråk på att vara radikal, fullständig eller politiskt korrekt. Detta trots att vi lever i en tid av könskvoteringar. Den påläste besökaren vet säkert att kvinnligt företagande var mer vanligt förr i tiden än idag!”

”I skråväsendets Sverige fortsatte änkorna ofta männens verksamhet, men skuggan av mannens värv ligger tung över hågkomsten. Utställningen bör därför snarast ses som ett egensinnigt försök att visa bortglömda eller negligerade kvinnliga konstnärskap som haft någon väsentlig betydelse för vår konsthistoria.

Jag har alltid varit förundrad över konstmarknadens beteende och konservatism och dragit slutsatsen, att konst utförd av kvinnor har varit oförskämt i skymundan, även prismässigt. Detta trots historietecknarnas hänsynstagande idag. 

Utställningen baseras sålunda på mitt personliga urval efter många års konstsamlande. jag har velat belysa att det funnits andra infallsvinklar och beröringspunkter än historieböckernas propåer om att Paris varit det moderna 1900-talskonstens urkälla”

Claes Moser 

Inledning till utställningskatalogen Mod och modernitet

Utställningen visas i Östra galleriet 23 september 2017 – 10 januari 2018

 

Konst som förbryllar – vad gör istapparna här? Konstnären David Nilsson är utbildad på Konsthögskolan i Malmö, inspirerad av Gustaf Fjaestad visar han verket ”Januari” på Rackstadmuseet – vinter mitt i sommaren

 

 

David Nilsson

Januari (2017)

 

Konst som förbryllar……

Underbara sommardagar

– men vad gör istapparna här?

” I mitt konstnärskap jobbar jag med skulptur i relation till tid och rum. Verken inleds ofta med en enkel gest – ute blir inne, dag blir natt, då blir nu – som ett slags upphävande av det fundamentala. Vidare blandar jag det fysiska och visuella genom att använda den målade bildens uttryck. Då kan jag introducera egenskaper som är möjliga i bildens värld – det paradoxala, alternativa, det absurda och omöjliga. Också det magiska och drömska”

Det känns kul och intressant att nu få visa verket Januari på Rackstadmuseet. Och passande eftersom att jag i arbetet med verket studerat Gustav Fjaestads vintermotiv. Till skillnad från Fjaestads målningar så har motivet flyttat ut i museiparken – som en vinter i sommaren.

David Nilson är utbildad på Konsthögskolan i Malmö. Senaste utställningar inkluderar bl a Galleri Arnstedt Östra Karup, Kungliga Konstakademien Stockholm, Prince Gallery Köpenhamn och Casey Kaplan Gallery New York. Verket Januari är också aktuellt på Galleri Arnstedt 2017 samt Kristianstad Konsthall 2018.

Konstnärsdrömmar i en värmländsk verklighet

Östra och Norra galleriet

18 mars – 31 maj

Utställningen berättar historien

om syskonen Sahlström. Bror, Anna och Ida – som trots faderns hårda motstånd lyckas gå sina egna vägar, förverkliga sina konstnärsdrömmar och ta plats i den svenska konsthistorien.

Om Sahlströmsgården i Fryksdalen som tack vare familjens generositet och nyfikenhet blir till en kulturell oas där många av våra mest kända konstnärer tar del i historien.

Om längtan bort från gårdens vedermödor till det ljuva konstnärslivet i Stockholm, Rom och Paris.

Om kärlek – till konsten, livet och människorna.

Jämte syskonens verk visas måleri och skulptur av konstnärsvännerna på Sahlströmsgården:

Carl Wilhelmsson, Siri Derkert, Vera Nilsson, Karls Nordstöm m. fl.

 

Fåglar – ett favoritmotiv

fagel_lo_Birgitta_Nilzen

Birgitta Nilzén

12 november 2016- 15 januari 2017

Keramik i Norra Galleriet

Utställningen på Rackstadmuseet visar en tidslinje av Birgitta Nilzéns produktion.

 

 

Värmlands Konstförenings Höstsalong 2016

1 Oktober – 6 November

174 utövare av konst i någon form har anmält intresse av att medverka i årets höstsalong, varav mer än två tredjedelar är kvinnor. Runt 485 verk ska bedömas av den jurykvinna konstföreningen anlitat i år – ett grannlaga arbete som inte blir lätt, med tanke på alla fina bidrag som lämnats in under två dagar. I år är det Rackstadmuseets tur att vara medarrangör och välkomna salongen. Konstnärern Ditte Reijers får som curator ansvaret för den nog så betydelsefulla hängningen. Välkommen till årets stora värmländska konsthändelse!

Allmänna visningar

Under Höstsalongen hålls allmänna visningar tis-fre kl 14.00 samt följande lördagar kl 14:
8/10, 15/10, 22/10, 29/10, 5/11 samt söndag 6/11.

Alfred Ekstam, Gustav Fjaestad & Bror Lindh

11 juni – 18 sept 2016.

Vernissage kl. 13.00 lördagen den 11 juni

Sommarens utställning på Rackstadmuseet kastar nytt ljus över tre målare i Rackstadgruppen vid förra sekelskiftet. Gustaf Fjæstad (1868-1948), Rackstadkolonins grundare och kraftfulla ledargestalt, var i sin samtid känd långt utanför Sveriges gränser för sina vintermotiv men har även skildrat både grönska och människor på ett levande sätt.

Mindre kända är ett par infödda värmlänningar, som båda tog starka intryck av Fjæstad men som också lämnade självständiga bidrag till det nationalromantiska stämnings- och landskapsmåleriet.

Bror Lindhs (1877-1941) skymning- och nattlandskap präglas av en nästan mystisk känsla inför naturens storhet. Senare i hans liv ljusnar paletten och ersätts av glittrande sjöar och höga sommarhimlar.

Alfred Ekstam (1878-1935) kom från Mangskog och hämtade genomgående motiv från hemsocknen. Han spenderade en stor del av sitt liv som yrkesmålare men det är genom hans konstnärskap och skildringar av de omgivningar och människor i hans närhet som Alfred Ekstams berättelse mest inspirerar.

Både Bror Lindh och Alfred Ekstam är spännande nyupptäckter för den som inte redan lärt känna deras konst. Och den som tror sig ha sett deras måleri kommer på utställningen att möta åtskilligt som tidigare inte visats.

Johan Patricny. Grez-sur-Loing

11 juni – 18 sept 2016. Friluftsmåleri i olja och akvarell.

Vernissage kl. 13.00 lördagen den 11 juni.

Redan som tonåring fångades Johan Patricny av Anders Zorns och Carl Larssons bildvärld. 2013 fick han möjligheten att genom Konstnärsklubbens stipendium följa i deras fotspår vid den legendariska konstnärskolonin Grez-sur-Loing i norra Frankrike. Det är under vistelsen där som bilderna i utställningen kommit till. De är målade direkt i den miljö de avbildar ”en plein air”, och knyter an både till en plats och en målerisk teknik vars traditioner starkt präglat den europeiska konsthistorien. Intresset för hantverket och den utmaning som friluftsmåleriet innebär gör Johan Patricnys konstnärskap unikt i tiden.

Hågkomster / I hemmets lugna vrå

Olof Astrup Hällqvist

Olof Astrup Hällqvist

12 Nov 2016 – Jan 2017

Målningar i Östra Galleriet

Hällqvist har i sina målningar arbetat i två bildserier med minnet som gemensam nämnare. Bilderna som visas på Rackstadmuseet speglar det förgångna på ett personligt sätt.