Äldre utställningar

Konst åt alla – Värmlands konstsamlingar

Konst åt alla – Värmlands konstsamlingar
2019-12-14 – 2020-02-02

Du kanske går förbi den dagligen, i skolor, på bibliotek, på torget eller i ditt bostadsområde. Konsten finns runtomkring oss i våra gemensamma utrymmen, kanske har du reflekterat kring ett visst konstverk eller så har den smält in i vardagen. Kommunernas konstsamlingar innefattar konstverk som måleri, fotografi, grafik, skulptur, installationer och muralmålningar. Har du någonsin tänkt på att konstsamlingen faktiskt tillhör dig och mig? Alla kommuner äger konst, det finns en lång tradition av att förvärva konst i svenska offentliga verksamheter. Men vad som ska ingå i dessa samlingar och hur de ska bevaras och utvecklas, det skiljer sig åt kommuner emellan.

Varför samlar våra kommuner egentligen på just konst?
Kommunerna har, liksom staten, regioner, gallerier och museum, en viktig roll när det kommer till att stödja det samtida konstlivet på framförallt den lokala nivån. Det finns en tilltro till att konst kan skapa samtal, beröra oss, väcka provokation och diskussion. Att ta del av konst i sitt närområde är en demokratisk fråga – alla ska ha möjlighet att uppleva konst.
Den offentliga konsten är en del av vårt kulturarv och ibland en kommentar på rådande samhällsklimat, den har också en unik möjlighet att nå stora målgrupper, inte bara den vana museibesökaren. Konsten skapar identitet i stadsrummet och kan fungera som utsmyckning, gestaltning av lokalhistoria och som visuell markör.

Två år har gått sedan Värmlands sexton kommuner med stöd från Region Värmland gick samman i ett gemensamt projekt med fokus på konst. Målet har varit att lyfta konsten till ett prioriterat område, att synliggöra och tillgängliggöra konsten för våra invånare och besökare.

I denna gemensamma utställning visar alla värmländska kommuner upp ett verk var från sin samling. Detta är Värmlands kommuners senaste inköpta verk.

Uno Åhrén – Brytningar 2019-11-30 – 2020-02-23

Uno Åhrén – Brytningar
Formgivning & funktionalism

För några är han känd som en av stilbildarna för Swedish grace och som den första framstående formgivaren på Estrid Erikssons Svenskt Tenn. För andra är han den funktionalistiska arkitekturens pionjär då han tillsammans med bland andra Sven Markelius och Gunnar Asplund radikalt förändrade de svenska bostadsidealen med Stockholmsutställningen 1930 som annonspelare. Och för en del är det Uno Åhrén; stadsplaneraren, debattören och opinionsbildaren som lämnat det största arvet.

Rackstadmuseet presenterar Åhrén i stort format för att spegla en tid och en arkitekts gärning som genomgår dramatiska förändringar mellan 1910- och 1960-talet. Det är en tid bostadsfrågan blir en politisk brännpunkt med växande befolkning, ökande trångboddhet och sanitetsproblem.
Uno Åhréns engagemang för ”arkitektur och demokrati” gör att hans metoder och perspektiv vidgas från att under 20-talet arbeta som formgivare av möbler och designföremål till att under 30-talet planera gigantiska byggnadsprojekt och delta i politiska utredningar tillsammans med bland annat Gunnar Myrdahl.

Detta är utställningen om en av svensk arkitekturs verkliga pionjärer. Men också den om en man som älskade Värmland, drömde om att bli konstnär men vars ideal styrde honom mot större strukturella samhällsomvandlingar.

 

 

Ruralitet – centrum, periferi

Rackstadmuseet presenterar tillsammans med Konstfrämjandet Värmland en grupputställning baserad på den artikelserie i Värmlands folkblad som under 2019 presenterar 12 olika konstverk som relaterar till begreppet ruralitet. Utställningen hänger 2020-03-07 – 2020-09-20.

Ett ruralt område är ofta stort och lantligt. Det har en liten befolkning som är utspridd på ett större område. Artikelserien Ruralitet – centrum, periferi beskriver vilka nätverk, livsformer och identiteter som finns inom eller mellan stad och landbygd, i det rurala. 
Hur ser konstnärer i sina praktiker på det som är urbant eller ruralt? Hur är urbana och rurala miljöer utformade och vilka skillnader finns i materiell kultur sett till olika tider och olika miljöer? Och hur förhåller man sig till platserna som blev över – de som varken är stad eller landsbygd?

Medverkande konstnärer:
Jonas Liveröd
Dominika Kemilä
Performancegruppen OTALT
Lina Norell
lightnin’ howlin  and screamin’
Therese Olsson
Lin De Mol
Sara Rönnbäck & Daniel Slåttnes
Tova Fransson
Simon Lerin & Bettina Hystad
Klara Bothén
Ludvine Thomas

 

Artur Stanislaw Woźniak -Public Space -2019-11-30-2020-03-15

Norra Galleriet – 2019.11.30 – 2020.03.15

Artur Stanislaw Woźniak  är en norsk designer med polsk bakgrund som har anknytning till Arvika och Värmland. Hans design har påverkat skandinaviska offentliga miljöer i flera decennier. I sitt arbete fokuserar Woźniak på estetisk, kvalitét, hållbart material och ekonomi för en bärkraftig framtid.

Utställningen visar ett urval av föremål för offentliga rum tecknade av Woźniak . Trettio års erfarenhet och praktik av design har resulterat i produkter och produktserier som uppskattas av publik, brukare och designmiljö i Norden och övriga världen.

I Norra galleriet kan man se och uppleva bänkar, cykelställ, soptunnor med mera som har funnit vägen till gator, parker och torg i London, San Fransisco, Stockholm, Oslo, Arvika och i flera stora städer i Skandinavien.

«Den främsta intentionen med mitt arbete är att definiera industridesign som en vital kraft inom urban design”

A.S. Woźniak.

 

 

 

Jennie Adén: Down to earth visas på Rackstadmuseet hela sommaren

Jennie Adén om projektet Down to earth:

Jag har arbetat med hela designprocessen, från förädling av råmaterial till formgivning och tillverkning av produkter. Ett samspel mellan min design och naturens villkor.

Vad är materialets ursprung, formens ursprung, produktens ursprung, mitt ursprung?

I dag tar vi råvaror och industriellt producerade produkter som en självklarhet. Genom att ”gräva där jag står” har jag skapat produkter som visar hur det skulle kunna se ut om vi var tvungna att göra allt från grunden, helt själva. Jag vill även lyfta fram vilka material och möjligheter det finns på ett litet område. I det här projektet har jag använt olika råmaterial från Sölje, en bygd som ligger avlägset i västra Värmland. Jag har en stark personlig koppling till platsen. De material som jag har arbetat med är ull, trä, ticka, älg och skiffer. Baserat på mina olika materialexperiment och bearbetningstekniker har jag, utifrån materialens egenskaper, förutsättningar och dess naturliga okontrollerbarhet, skapat en kollektion av produkter.

Just nu är Jennie aktuell som formgivare hos Klässbols linneväveri, hennes fina handdukar finns att köpa i Rackstadmuseets butik.

Läs mer på www.klassbolslinnevaveri.se

Anders Zorn som fotograf och grafiker

Anders Zorn             

Anders Zorn som fotograf och som grafiker

Utställningen presenteras i samarbete med Zornmuseet i Mora

Anders Zorn var en av Sveriges genom tiderna mest berömda målare. Han fick beställningar av Sveriges och Europas mest kända personer och kungligheter och tre amerikanska presidenter avporträtterades.

Idag är det kanske framförallt nakna kvinnor på klippor i och i vattenbryn som vi förknippar med Anders Zorn – på gott och ont. Ordet  Zornkulla blev och är ett begrepp i den svenska nationalromantiken och ingen kunde måla en vattenspegel som han. Kvinnorna poserar inte utan rör sig naturligt över klipporna. De kommer från Dalarna, Dalarö, Kairo och Chicago, men är namnlösa och underställda mannen. Bilderna är både neutrala och moderna, men skildrar samtidigt en problematisk människosyn. Både fotografier och målningar har till syfte att skildra den friska, sunda, svenska kvinnan. Bondsk och ljus i skinnet. En bild som kom att användas på ett förödande sätt under 1930-1940-talen.

Kameran användes som arbetsredskap av många konstnärer vid den här tiden. I trakterna kring Arvika var Gustaf Fjaestad en flitig fotograf som liksom Anders Zorn fann förlagor, idéer och inspiration till sina målningar. Edward Munch däremot ansåg inte att den nya tekniken tillförde hans konst mycket: ”Kameran kan inte tävla i måleri så länge den inte kan skildra himlen och helvetet”. Picasso i sin tur lät fotografera den konstnärliga processen i ateljén genom att kontrastera där tre dimensioner: rekvisita, kollegor och sin egen kropp.

( Källa: Maria Schottenius: Zorn och fotografiet. Fotografen Zorn, Max Ström förlag)

I utställningen på Rackstadmuseet visas 65 fotografiska bilder jämte teckningar och grafik.

Utställningen pågår fram till 17 november 2019

 

 

 

 

Marie Hettwer i Norra galleriet 16 mars – 23 maj 2019

Foto: Marie Hettwer

Om du lyssnar noga……är titeln på vårens fotografiska utställning på Rackstadmuseet signerad Marie Hettwer. Fotografiet har egenskapen att alltid referera till det förflutna, det som en gång skett och aldrig kommer igen. Ett fragment av minnet som vi i någon utsträckning kan frammana och levandegöra genom den tagna bilden.
Den egenskapen accentueras i Marie Hettwers utställning Om du lyssnar noga där bild efter bild utspelar sig på platser som tycks tillhöra en svunnen tid. I det orörda landskapet dit maskiner och bebyggelse ännu inte nått eller i arkitektur som nu verkar övergiven och satts åt sidan av en framrusande utveckling.

Det råder en stillhet som nästan går att ta på i dessa miljöer…

Men stillheten lämnas inte ifred i Hettwers bilder, istället ockuperas den av konstnärens kropp vars rörelser liksom återför platsen till nuet. Några av bilderna innehåller vad som upplevs som ett nästan schamanskt återupplivande av det förflutna. Andra har en mer omhändertagande, nostalgisk underton. Det är mötet mellan den stillsamma, åldrade platsen och kroppens rörlighet som flätar samman tematiken i utställningen.

Mitt i det mötet finner man textilen som nästlat sig in i en eller annan form i samtliga bilder och gör kontrasten mellan plats och människa något mindre dramatisk.
Men tyget förtar inte på något sätt styrkan i fotografiernas uttryck, tvärtom behövs den där som en brygga mellan kropp och plats. Textilens egenskaper tillhör båda världarna då den kommer ur den svunna tiden och samtidigt är rörlig, levande och starkt förknippad med den mänskliga figuren.

Ditte Reijers i Östra galleriet 16 mars – 23 maj 2019

Om att hitta in och hitta ut….. helst ett flöde däremellan.

Ditte Reijers, som under drygt tre decennier figurerat på den värmländska konstscenen, visas nu äntligen i stort format på Rackstadmuseet. Under våren 2019 får vi möta en konstnär som vadat genom en lång, stark process i ateljén vilket  mynnat ut i ett vågat, unikt möte mellan känsla och material.

Den som sedan tidigare är bekant med Dittes konstnärskap förknippar det förmodligen med skulptur som ofta bär på både fantasifulla influenser och formspråk från naturen. Här finns en stark och självklar bildvärld som lätt lockar in betraktaren i berättelsen.

Utställningen Om att hitta in och hitta ut, helst ett flöde däremellan håller fokus på det platsspecifika. Både i bruket av stolar från möbelverkstaden här i Taserud och utmaningen i att gestalta rummet i Östra galleriet. Här blandas rumslighet influerad av skogarna runt värmländska Bergslagen, med en barocksal fylld av ornament och överdåd. Båda speglar på olika sätt en konstnär som inte låter sig begränsas av vad hon förväntas åstadkomma.

”Att arbeta tredimensionellt behärskar jag väl och det är en trygghet, men inte alltid en tillgång. Jag känner mig stundtals friare i att uttrycka mig genom nya tekniker och material. Vägar som inte är lika bekanta både stimulerar och skrämmer.

Att vara i ett processarbete, är nästan alltid lika fascinerande. Precis på gränsen till att uppleva eufori, energi och fokus. Att känna att så här som jag har det nu, är det bästa en människa kan vara med om, till att i nästa stund dimpa ner i ett tillstånd av illamående, rastlöshet, pinsamhet och ibland nästan outhärdlighet………”

Utställningen presenteras i Östa galleriet under perioden 16 mars – 23 maj 2019

Bild: I own my brain, bronsskulptur, 2017. Foto: Daniel Ivo

Anna Palms värld – en skulptörs dröm

Anna Palms värld – en skulptörs dröm
Nedre galleriet 2019-03-16 – 2019-05-19

Lusten att skapa i lera väcktes hos Anna Palm, 1881-1963, när hon gick en kurs i modellering vid Tekniska yrkesskolan i Arvika. Hon fick möjlighet att studera skulptur hos Christian Eriksson i hans ateljé i Stockholm och fortsatte senare sin utbildning i Köpenhamn, Paris och Italien.

Utställningen gestaltar framför allt hur vistelsen i Rom innebar viktiga möten med andra kvinnliga konstnärer som ledde till arbetsgemenskap och i många fall vänskap för livet. Bland dem fanns Nanna Johansen och Anna Sahlström. 1920-talets Rom var en orolig tid men trots det blev staden träffpunkt för många konstnärer och författare från Norden.

I år firar vi hundraårsminnet av det första beslutet i en ordinarie riksdag att införa allmän och lika rösträtt i Sverige. Ellen Hagen var en av kvinnorna i ledningen för kampen för kvinnans politiska rösträtt. Anna Palm gjorde en porträttbyst av henne. Vi tar därför tillfället i akt att uppmärksamma detta demokratins genombrott, som var en del i Anna Palms värld.

Rembrandt van Rijn som grafiker

Mellan himmel och jord!

 

Möt en av konsthistoriens verkliga mästare som både förundrat förundrat beundrats genom århundraden.

Nu visas ett femtiotal av hans grafiska verk på Rackstadmuseet, samtliga ingår i den samling som Anders Zorn skapade kring sekelskiftet 1900. Idag känner man till 310 grafiska originalverk av Rembrandt och mer än hälften av dem, hela 169 blad köptes av Zorn för studier och inspiration.

De små men oerhört detaljrika bilderna visar på mästarens skickliga teknik, men vittnar även om synen på människor och miljöer under 1600-talet, en viktig epok för Europa, den epok som vi i Sverige kallar för stormaktstiden.

Utställningen presenteras i samarbete med Zornmuseet.

Bild: Rembrandt van Rijn, självporträtt med öppen mun, etsning 50×44 mm, signerad och daterad år 1630. Zornmuseets samling