Museets historia

Tanken att skapa ett museum kring Rackstadkolonin, den grupp konstnärer som kring sekelskiftet 1900 slog sig ned kring sjön Racken utanför Arvika, hade väckts redan av gruppens centralgestalt, Gustaf Fjæstad (1868–1948). Men en fastare form fick planerna först från mitten av 1980-talet, då de togs upp av bl.a. radiomannen Per Eric Nordquist och Rackstadmuseets blivande chef Per Inge Fridlund. År 1987 bildades Ideella Föreningen Rackstadmuseet med Nordquist som förste ordförande i en interimstyrelse. Genom medlemsvärvning och sponsorjakt men också med hjälp av artistgalor och auktioner började man samla medel till det nya museet.

Museiblivandet drog dock ut på tiden, bl.a. på grund av skiljaktig uppfattning om var museet borde placeras. Borde det ligga inne i staden, intill sjön Racken eller (där museet slutligen kom att byggas) i anslutning till Christian Erikssons föräldragård Haget samt Oppstuhage?

Våren 1988 utlystes en arkitekttävling om hur det framtida Rackstadmuseet skulle kunna se ut. Arvikabördige Rune Falk från White arkitekter i Göteborg vann tävlingen. Hans långa utställningshall ansluter till den gamla manbyggnaden på Haget via en öppen glasgång.

Rune Falks arkitektur präglas av ”ordning, lätthet, skärpa” och samtidigt klar och mjuk ljusföring. Vid färgsättningen har arkitekten biståtts av målarbröderna Olle och Jörgen Zetterquist och av bildläraren Irene Heine.

År 1993 öppnades Rackstadmuseet med pompa och ståt. Fem år senare skedde en tillbyggnad med en parallell utställningslänga mot skogshöjden bakom den första längan. I samband med detta tillbygge tvingades man riva den gamla ”klabbelagårn” som var placerad på denna skogshöjd. Stenarna från husgrunden utgör numera en minnesplats, med samma grundmått som den gamla ladugården, men på annan plats i parken. Den underbara fruktträdgården/parken som omger museet ger en genuin inramning samtidigt som den påminner om platsens histora.

Ideella Föreningen Rackstadmuseet driver fortfarande verksamheten vid Rackstadmuseet, men Arvika kommun köpte 1 januari 2012 fastigheten, vilket betyder att föreningen och museet är hyresgäster hos kommunen.