Bröderna Erikssons möbelverkstad i Taserud

Under 1850-talet startade Erik Olsson (1825-1904) i Hagen en snickarverkstad. Där han tillverkade allehanda möbler som chiffonjéer, stolar, soffor, skåp m.m.
Redan vid tidig ålder fick sönerna Olof (Ola)(1852-1942), Elis (1856-1936), Christian (1858-1935) och Karl (1863-1957) hjälpa till i verkstaden.

Efter avslutad gesällvandring runt om i Europa samlades bröderna vid världsutställningen i Paris 1889. Där kom de i kontakt med den senaste stilen på modet, som hade uppstått i ur Art and Craft-rörelsen, startad av William Morris i England. Det var Art nouveau- eller Jugendstilen (“den unga stilen“), som den kom att omnämnas i Tyskland och Sverige. Den nya stilen med sin organiska form och naturlistiska detaljer innebar något nytt och var en reaktion mot fabriksproducerade möblerna i de historiska tillbakablickande och imiterande stilarna , som t ex nyrokoko och nyrenässans, som avlöste varandra under 1800-talet

År 1891 bildades Bröderna Erikssons möbelverkstad och 1893 blev Elis Eriksson ensam ägare till Möbelverkstaden. Chicagoskåpet av Christian Eriksson och Ola Eriksson, som visades vid världsutställningen i Chicago 1893 utgjorde startpunkten för brödernas tillverkningen av möbler i den nya stilen. På skåpet finns fina ornamentbeslag som är tillverkade av smeden Petter Andersson på Myra, en god vän till bröderna Eriksson. Han kom att samarbeta med bröderna Eriksson framöver. Verkstaden i Taserud kom att engagera flera hantverkare runt Arvikatrakten, några bedrev efter gesälltiden egna verkstäder.

Verkstaden i Taserud blev den första i vårt land att tillverka jugendmöbler. Dess glansperiod mellan 1880-1910 sammanföll med arkitekternas förlovade tid under 1900-talets första årtionden. Arkitekter som Carl Westman, Ferdinand Boberg, Israel Wahlman och Axel Lindegren ritade inte bara hus utan formgav hela heminteriörer. Det innefattade hemmiljön som helhet; allt från foder och dörrhandtag till minsta möbeldetalj fick ett enhetligt formspråk. Ryktet om möbelverkstadens höga kvalitet spreds mellan de olika kunderna och firman behövde inte annonsera. Genom Christian Eriksson, den kände skulptören, förmedlades kontakter mellan landets främsta arkitekter och verkstaden. Dessutom umgicks Christian Eriksson i kretsen runt Prins Eugen och kunde därigenom förmedla många viktiga kundkontakter till sina bröder hemma i Taserud. Framförallt kom det beställningar på stora möblemang eller möbelgarnityr (soffor, fåtöljer och bord i samma stil), som hade blivit populära under 1800-talet.

Efter branden 1924 återhämtade sig inte möbelverkstaden och samtidigt hade nya inredningsideal tagit över. Idag passerar besökaren på väg till museet den vita byggnaden, vilket är det som återstår av bröderna Erikssons stora möbelverkstad. Där bedriver idag i en intakt miljö från forna dagar Curt Ericson, son till Karl Eriksson, en tillverkning i liten skala.

Snickarverkstaden i Taserud
© Rackstadmuseet

På bilden här från 1906 visar på både mästare och gesäller. Gesällerna kom att lämna Erikssons möbelverkstad och starta egna verkstäder i trakten runt Arvika. På bilden finns en kvinnlig gesäll, Nanna Johansen från Köpenhamn, dotter till konstnären Viggo Johansen. En annan känd gesäll är konstnären Bror Sahlström.

:: Smederna på Myra
:: Keramikerna